Varför behövs det en humanistdag?
Jaa, när syntes humanisterna senast vid ett campus nära dig? Antagligen alltför länge sedan, eller alldeles för tyst och lågmält. Projekt Athena vill att studenter som studerar humaniora ska märkas, att de ska ha tillräckligt med lärarledd tid, arbetslivsanknytning och framförallt stolta humanister i alla sektorer. DIK stöder projektet till fullo och samordnar kampanjen. Därför har DIK även med en debattartikel i UNT den 16 mars, om den bristande lärarledda tiden som skapar problem för att kvalitetsvärdera humanistiska utbildningar.

De engagerade studenterna i de olika lokala projektgrupperna har verkligen leenden som går mellan örsnibbarna. Det går bra. De får lärare och lärosäten att förstå vad de menar, men framförallt så uppskattas kampanjen av andra humaniststudenter. Och engagemang smittar av sig, just ikväll (måndag 15 mars) finns det över 600 fans av projektet på Facebook.

Förberedelserna inför den Nationella humanistdagen tar sin kulmen under måndagskvällen. Kladdkakebak med Humanistiska föreningen vid Stockholms universitet, förberedelser av allt material, kompetensguiden och det Humanistiska manifestet, påskrift av uppropet i Lund, stora lakan som pryder Linköpings universitet, klassrumsbesök i Göteborg och i Uppsala, i Umeå har Humsek satsat på en hel humanistvecka. Alla planerar och aktiverar efter sin egen fantasi och efter egna förutsättningar. Det ryktas också om att några rektorer eventuellt kommer att visa upp sig bland aktiviteterna. Håll utkik på var det kommer att ske här. Webbkameror mellan Lund, Umeå och Stockholm kommer att förtydliga det stora sammanhanget. Detta är bara en bråkdel av vad som kommer att hända under tisdagen den 16 mars, den Nationella humanistdagen.

Det är inte att man blir lite stolt över att DIK stöder Projekt Athena.

Amanda, stolt humanist och studenthandläggare på DIK

Anders Flodström, universitetskanslern, var där, Tobias Krantz (fp), forsknings och högskoleministern var där, Mikael Damberg (S), ledamot i utbildningsutskottet var där, Klas-Herman Lundgren, ordförande Sveriges förenade studentkårer , var där, Saco studentråd var där, en massa universitet och högskolor var där, studenterna var där och en massa andra. Och jag var där. Igår, den 11/2.

Plats: Jusek:s kansli.

Anledning: Hur kan humaniora och samhällsvetare får mer lärarledd tid och undervisning i sina utbildningar?

Efter att alla viktiga personer har sagt sitt sammanfattar jag diskussionen så här: Det är valår, alla vill lova utan att lova, men man är rörande överrens om att humsam (humaniora och samhällsvetenskap) måste tillhöra resursfördelningssystemet mer. Det var positivt och inspirerande. Diskussionen handlade också om kvalitetsutvärdering av högskoleutbildningen, egentligen mer om det än om den bristande lärarledda tiden. En stilla undran hos mig väcktes. Hur kan man diskutera kvalitet när kvantiteten är så låg? Kan det finnas kvalitet i något som, i många fall, nästan inte finns? Humaniora är det utbildningsområdet med det lägsta antalet lärarledda timmar per vecka, snittet ligger på 4.5 timmar/vecka. Är det verkligen studier på heltid? Humaniorastudenter runtom i Sverige börjar tröttna på att investera pengar och tid i en utbildning, utan att egentligen träffa utbildade utbildare. Så nu samlas olika humanistiska kårer, föreningar och sektioner runt Projekt Athena, ett projekt som DIK stöder. De har bland annat krav på:

1.Ökad lärarledd tid vid alla humanistiska utbildningar, minst 15 tim/vecka.

2. Lärosäten ska aktivt coacha studenterna och ge dem arbetslivsanknytning.

Aktiviteter planeras att genomföras  under hela våren, så håll utkik efter dem vid just ditt lärosäte. Särskilt runt den 16 mars som numer är den nationella humanistdagen.

/Amanda, Studenthandläggare DIK

För att veta vart man är på väg måste man först veta vart man har varit…
Den gamla tesen verkar inte skolverket känna till. I den nya skolplanen för historia i grundskolan har man tagit bort både medeltiden och antiken. Karin Olsson på Expressen säger att det är ett ”Historiskt uselt förslag” Jag kan inte mer än att hålla med.

Medeltiden och antiken är två verkligt betydelsefulla tidsepoker som man inte bara kan hoppa över. Skulle vara intressant att höra vad historieprofilen Dick Harrison, som har lagt ner hela sitt vuxna liv i att forska om medeltiden, tycker om saken.

Om vi börjar skala bort inslag från vår historia vart kommer det då sluta? Något som är säkert är att vi tappar alla våra chanser att bli en kunskapsnation värd namnet.

En av mina roligaste utmaningar som projektledare på DIK, men också som privatpersonen Linnéa, är att oavbrutet leta efter nya aspekter att foga till Berättelsen om Humanisten. Berättelsen om Humanisten är ständigt pågående och handlar om vem h*n är, vad h*n gör, vad h*n kan göra, hur h*n ser ut - ja allt som bygger på våra föreställningar om den samling människor som har utbildat sig vid humanistisk fakultet.

Vi är många som bidrar till Berättelsen om Humanisten. Vissa medvetet, andra utan att egentligen veta om det. Du som är humanist påverkar berättelsen bara genom din blotta existens. I din professionella gärning påverkar du människors uppfattning av vad humanistisk utbildning ger för kompetens.

Min egen lilla twist på Berättelsen handlar om att hela tiden leta efter oväntade aspekter att addera till Humanisten. Jag tycker att Berättelsen i dagsläget är för snäv och vill vidga den till att omfatta nya sätt att använda den humanistiska kompetensen, nya typer av arbetsplatser, nya roller i arbetslivet.

Imorgon presenterar DIK tillsammans med (något så otippat som) Sveriges Ingenjörer ett viktigt bidrag till Berättelsen om Humanisten när vi släpper rapporten Mixa för att maxa. Under ett år har den etnografiska konsultbyrån Trendethnography undersökt hur fyra företag blandar kompetenser för att bli mer kreativa. De olika infallsvinklar på en frågeställning som skilda kompetenser skapar bättre förutsättningar för nytänkande och här kan Humanisten ge nya perspektiv.

Redan idag skriver Svenska Dagbladet att Olika barn leka bäst och kanske kan vi nu våga hoppas att ett nytt kapitel i Berättelsen om Humanisten har påbörjats?

Rapporten släpps i samband med seminariet Mixa för att maxa. Nyfiken på seminarium eller rapport? Kontakta mig på 073-3662439.

Sluta fråga chans och se istället till att just din egen unika kompetens tas tillvara på arbetsmarknaden!

Det var budskapet vid DIKs event igår kväll på Norra Latin i Stockholm: Karrärrebell – en kväll om att göra sin grej! 275 DIK-medlemmar hade slutit upp för att mingla, nätverka och få inspiration i sitt yrkesliv. De fick en rejäl dos nya tankar av Torild Carlsson, civilekonom och karriärcoach samt författare till boken “Äntligen måndag“.

Torild tycker att vår arbetsmarknad är alltför präglad av industrisamhället där arbetskraften sågs som utbytbar. Arbetslivets vokabulär är hämtad från militären: rekrytering, linje, avdelning, befordran. I tjänstesamhället ska våra kompetenser matcha behov och efterfrågan. Och kompetens kan bestå av många olika delar och kanske oväntade kombinationer.

Jag vandrar hem i den isiga vinterkvällen och kommer på att jag själv är just en karriärrebell. Min utbildning under åren kring 1980 hette Linjen för offentlig förvaltning vid Stockholms universitet. Den var skapad för en expanderande statlig förvaltning genom en utbildningspolitik som skulle spotta ur sig färdiga akademiker till skräddarsydda jobb. Vi läste statskunskap, nationalekonomi och statistik för att bli ordentliga statstjänstemän.

Men 1982 hade staten börjar skära ner och blev inga nya jobb åt oss. Och förresten låg väl inte statstjänsteman riktigt för mig heller. Men under mina dryga 25 år i arbetslivet har jag kunnat kombinera de kunskaper som utbildningen gav med erfarenheter av föreningsliv och politik och senare intresse för kulturfrågor och ledarskap.

Igår besökte Lena Adelsohn Liljeroth Höglandsskolan i Stockholm. Det var det första i en rad skolbesök som kulturministern kommer att göra under hösten och vintern. Med sig på första besöket hade hon statsminister Fredrik Reinfeldt. Turnén är en del av programmet Skapande skola som syftar till att stärka skolornas arbete med kultur.

Det kan tydas som att regeringen lägger stor vikt på denna satsning när statsministern är med på turnépremiären. Jag är övertygad att de allra flesta, oberoende av politisk färg, är överens om att det är viktigt att satsa på kultur för barn och unga och att skolan är en viktig arena. Men den har på sina håll ifrågasatts.

Jag minns när jag gick i femman och min klass var med och satte upp föreställningen “Jag och min syrra” på Norrbottensteatern i Luleå. Vi läste manus, jobbade med texterna, diskuterade syskonrelationer och satt med på repetitionerna. Och inte minst, vi fick gå på premiären!

Vårt arbete resulterade i ett stort uppslag i Norrbottenskuriren och Norrländska socialdemokraten. Gissa om vi var malliga. Någonstans i mitt personarkiv har jag sparat urklippen och programhäftet.

Mig veterligen var hela projektet en engångsföreteelse, antagligen någon form av kultursatsning. För många av oss var det första gången vi kom i kontakt med teater. Jag minns att vi efteråt spelade teater på roliga timmen och en föreställning blev en skolpjäs. Möjligheten att få vara med i hela processen bakom en teateruppsättning bidrog helt säkert till att utveckla vår skapandeförmåga. Men allra viktigast var, tror jag ändå, vår entusiastiska lärarvikarie.