Inlägg med etikett ‘Karriär och arbetsliv’

Varför finns det inte fler karriärrebeller?

onsdag, 24 mars, 2010

Jag gillar människor som vågar utmana sin egen kompetens och de traditionella ramarna i arbetslivet. Jag möter dessa människor ganska ofta och de är alltid lika faschinerande att höra deras historier. De är inspirerande att höra hur de med ganska ostrategiska val tagit sig fram. Jag gillar strategi men det finns något genuint med att höra att det ofta är engagemang som driver dessa människor framåt.

Men vad är då en karriärrebell? Jo för mig så det en person som
• Vågar använda sin kompetens och utbildning på otraditionella arbetsplaster
• Som drivs av både lön och engagemang och står för det
• Som vill bli bäst och står för det!

Det finns en hel del rebeller där ute men varför finns det inte fler?  Vad är det som stoppar folk från att bli karriärrebeller? Är det den inlärda synen man har på sin kompetens och utbildning, är det omgivningens förväntningar eller är det så vi allt för ofta tänker i stuprör?

Jag tycker att fler borde våga bli karriärrebeller, det är bra inte bara för individer utan för hela samhället. Det öppnar upp möjligheter för en mer flexibel och breddad framtida arbetsmarknad.

 

 
Läs mer om karriärrebeller och DIK Karriärrebellsseminarium på www.dik.se/karriarrebell

Mentorskap som möjlighet

måndag, 1 februari, 2010

Idag är en alldeles särskild dag. Särskild på ett lågmält sätt, men ändå särskild. Idag startar nämligen ansökningsperioden till nästa mentorprogram i DIK:s regi.

Det verkar finnas ett behov av den sortens långsiktiga samtal som kan föras mellan en mentor och en adept. Jag märker det genom intresset för DIK:s mentorprogram, men också genom att jag emellanåt får frågor från intresserade utanför DIK:s områden, från journalister, vänner och bekanta.

Mentorskapet som arena för reflektion om vadan och varthän i arbetslivet svarar helt klart mot ett behov hos många idag, unga så väl som mer etablerade på arbetsmarknaden. Att arbeta med DIK:s mentorprogram är en av mina roligaste arbetsuppgifter. Det finns en alldeles särskild kraft i att sammanföra människor som inte skulle ha träffats annars, att ge dem en arena för återkommande funderingar och samtal under ett års tid. Det är något jag önskar att alla får chansen att genomföra någon gång i livet.

Blir du nyfiken på att läsa mer om DIK:s mentorprogram och vad som gäller för att kunna söka till programmet? Här finns mer information.

”Career women make bad mothers”

måndag, 18 januari, 2010

En utomhus reklamkampanj i England är ute för att provocera med texten ”Career women make bad mothers”. Syftet är att föra trafik till sidan Britain Thinks. Kampanjen har skapat diskussion och kanske är det inte så konstigt. Den får i alla fall mig att fundera …

Fantastiska samtal, fantastiska resultat

lördag, 17 oktober, 2009

Jag gillar att börja dagen med att bli inspirerad, därför blev gårdagen en alldeles extra bra fredag. Igår genomförde vi nämligen det första i en serie frukostseminarier för chefer och ledare. DIK hade bjudit in Åsa Coey, grundare och delägare i Centre for Outstanding Leadership, för att prata om hur man kan fördjupa samtal med sina medarbetare och därigenom nå bättre resultat i verksamheten. Därav seminariets rubrik: Fantastiska samtal, fantastiska resultat.

Åsa tog oss på en resa genom en samtalsmodell utvecklad vid Harvard Business School. Samtalsmodellen börjar i ett artigt utbyte av information där vi associerar på vad andra samtalspartners säger. Samtalet håller sig på en ytlig nivå, vi utför någon slags kollektiva monologer utan att kunna tränga djupare ner i frågorna. I modellen kallades detta för “informationsrummet”.

En liten bit vidare i samtalsmodellen hamnar vi i ett utbytande av åsikter (modellens 2:a rum). Här värderar vi vad andra säger och kanske hamnar vi i en diskussion. I det här skedet av samtalsmodellen måste vi vara uppmärksamma på att vi lätt hamnar i försvarsställning, att vi försvarar våra egna åsikter utan att vara beredda att omvärdera dem. Diskussionen övergår lätt i debatt och huvudsyftet för debattörerna blir att vinna debatten, inte att lära sig mer om en fråga eller att reflektera.

Samtalsmodellens tredje rum kallas för dia-logos, “dialogrummet”. Här reflekterar vi, ställer frågor för att lära oss mer och har disciplinerat våra egon så att vi inte går i försvar och halkar tillbaka in i debatt.

I det fjärde rummet i samtalsmodellen talar vi och tänker tillsammans med de övriga som deltar i samtalet. Rummet kallas Meta-logos och det är här vi är som mest kreativa. Ett annat namn på rummet är “innovationsrummet”.

Det är verkligen en riktigt kick de gånger man når dit.

Under vandringen genom samtalsmodellen konkretiserade och exemplifierade Åsa hur vi skulle kunna agera för att komma vidare och inte fastna exempelvis i det artiga och associativa utbytandet av information i det första rummet. Eller hur vi skulle kunna ta oss förbi våra försvar och “gå med (inte hålla med)” den vi debatterar med för att komma vidare till dialog.

Viktigast för att vi ska lyckas nå djupare i våra samtal är att vi har ett mål/syfte med vart och ett av dem.

- Gå inte in i ett möte utan att det har ett mål, uppmanade Åsa.

På så sätt kan man alltid fånga tillbaka ett möte som hamnat off-track, genom peka på vad vi har tänkt uppnå med mötet.

Nästa frukostseminarium i serien är den 27 november och du kan läsa mer om det här. Välkommen!

Olikheter lönar sig

söndag, 27 september, 2009

En av mina roligaste utmaningar som projektledare på DIK, men också som privatpersonen Linnéa, är att oavbrutet leta efter nya aspekter att foga till Berättelsen om Humanisten. Berättelsen om Humanisten är ständigt pågående och handlar om vem h*n är, vad h*n gör, vad h*n kan göra, hur h*n ser ut - ja allt som bygger på våra föreställningar om den samling människor som har utbildat sig vid humanistisk fakultet.

Vi är många som bidrar till Berättelsen om Humanisten. Vissa medvetet, andra utan att egentligen veta om det. Du som är humanist påverkar berättelsen bara genom din blotta existens. I din professionella gärning påverkar du människors uppfattning av vad humanistisk utbildning ger för kompetens.

Min egen lilla twist på Berättelsen handlar om att hela tiden leta efter oväntade aspekter att addera till Humanisten. Jag tycker att Berättelsen i dagsläget är för snäv och vill vidga den till att omfatta nya sätt att använda den humanistiska kompetensen, nya typer av arbetsplatser, nya roller i arbetslivet.

Imorgon presenterar DIK tillsammans med (något så otippat som) Sveriges Ingenjörer ett viktigt bidrag till Berättelsen om Humanisten när vi släpper rapporten Mixa för att maxa. Under ett år har den etnografiska konsultbyrån Trendethnography undersökt hur fyra företag blandar kompetenser för att bli mer kreativa. De olika infallsvinklar på en frågeställning som skilda kompetenser skapar bättre förutsättningar för nytänkande och här kan Humanisten ge nya perspektiv.

Redan idag skriver Svenska Dagbladet att Olika barn leka bäst och kanske kan vi nu våga hoppas att ett nytt kapitel i Berättelsen om Humanisten har påbörjats?

Rapporten släpps i samband med seminariet Mixa för att maxa. Nyfiken på seminarium eller rapport? Kontakta mig på 073-3662439.

Status ger lycka?

fredag, 25 september, 2009

Marie Söderqvist Tralau på United Minds menar att status ger lycka och har undersökt vad som ger status i andras ögon. Den allmänbildade och yrkesskicklige kan räkna med höga poäng i statusjakten. Så här ser listan över vad som ger status ut:

1. Vara allmänbildad
2. Vara duktig på sitt arbete
3. Ha en egen hoparbetad förmögenhet
4. Vara en engagerad och duktig förälder
5. Att flytande kunna tala många språk
6. Lägga tid och pengar på att hjälpa behövande människor
7. Kunna bestämma över sin egen arbetstid
8. Ha en klar och tydlig livsåskådning
9. Ha möjlighet att vara ledig en längre, sammanhängande period
10. Vara underhållande och rolig
11. Ha ett långt och stabilt äktenskap
12. Vara en duktig talare
13. Ha en egen stil
14. Ha en examen från ett toppuniversitet
15. Ha många vänner

Mest status ger det att lyckas jonglera allt detta samtidigt. Min stillsamma fundering blir dock: Om man klarar allt detta, hinner man med att vara lycklig då?