Jag är inte bekymrad över vårt lands framtid. I onsdags besökte jag en konferens som övertygade mig om att framtiden är i trygga händer. Det var LSU - Sveriges ungdomsorganisationer som anordnade sitt årliga LSU Forum. I år med tema Ungas deltagande.

Konferensen var enastående inspirerande. Kanske inte främst på grund av vad som sades utan vem som sade det. Vältaliga, kvicktänkta och retoriskt begåvade engagerade i ungdomsorganisationer förde debatt på en hög nivå. Inte för att jag är förvånad över nivån, bara impad.

Två av seminarierna sporrade mig lite mer. Johan Hvenmark, forskare vid Ersta Sköndals högskola, har disputerat på ämnet medlemmar och medlemskap. Johan gav en översiktlig bild av hur olika organisationer förhåller sig till sina medlemmar (och hur medlemmarna förhåller sig till sina organisationer). Allt ifrån att medlemmarna utgör ”arbetarna” (de som driver verksamheten), via finansiärer, ambassadörer hela vägen fram till de passiva ”förmånstagarna”. Mycket viktigt för oss som arbetar i ideburna och medlemsstyrda organisationer att reflektera över.

Johans inledning följdes av en paneldebatt med representanter från jagvillhabostad.nu, Ungdomens Nykterhetsförbund och SKTF.

Det andra seminariet handlade om hur vi kan undvika att det blir “en ny 90-talsgeneration”. Hur vi i dagens långkonjunktur undviker att unga drabbas lika hårt som förra stora ekonomiska krisen. Debattörerna Gustav Fridolin (fri debattör), Erik Ullenhag (fp), Josefin Brink (v) och Stina Hamberg (Saco studentråd) gav sig i kast med frågan och debatten blev intensiv, verklighetsbeskrivningarna var ju i vanlig ordning slightly differentierade…

Vad som verkligen fastnade hos mig var dock beskrivningen om 90-talsgenerationen (där väl jag i någon mån ingår?) som den första generation som inte lever i tron att samhället och välfärden kommer att utvecklas och vi kommer att få det bättre än våra föräldrar. Det slog an något hos mig, kanske ett stråk av igenkänning?

Utan framtidstro är vi illa ute. Men deltagarna i LSU Forum ingjöt hopp genom sin blotta existens. I alla fall hos mig.

We create, we share. Så kan man nog sammanfatta morgonens viktigaste lärdom för mig. Det var PR-byrån Springtime som bjudit in till frukostseminarium med Emanuel Rosen på temat Word-of-Mouth. Rosen lyfte fram 7 strategier för att starta och underhålla buzz.

Create opportunities for visual buzz.

Make it easy to spread the word. Look for pass-along ops.

Giv us something to talk about.

Encourage participation.

Encourage self-expression and creativity.

Use mass media.

Tell a good story.

Att man kan använda människors drivkraft att dela det vi själva skapat med andra som grund för att skapa uppmärksamhet för en idé, en produkt eller ett varumärke var en ny aspekt på kommunikation för mig. We create, we share. As simple as that? Värt att fundera vidare på.

Rosens lärdomar är sammanfattade i boken Buzz: Real Life Lessons In Word-Of-Mouth Marketing. Generöst nog fick jag ett ex på seminariet som kommer att bli min pendlingslitteratur i oktober.

Tänk så härligt att få börja en arbetsvecka i inspirationens tecken!