Genom Europeana kan användare på sitt eget språk få tillgång till digitaliserat kulturellt innehåll från tillförlitliga kulturorganisationer i hela EU. Europeiska arkiv, bibliotek och museer skapar och tillhandahåller innehållet i Europeana. År 2010 ska Europeana ha 10 miljoner objekt tillgängliga via webben: ord och bild, ljud och film.

Europeana är en europeisk ABM-modell byggd på professionell kvalitet och kulturell mångfald. I princip är Europeana en idé om att alla Europas arkiv, bibliotek och museer i samverkan ska skapa en gemensam ABM-resurs. Men princip är princip och praktik är praktik. I praktiken noterar jag två saker när jag läser EU-kommissionens meddelande  från augusti i år, ”Europeana – nästa steg”:
- att 47 % av alla digitaliserade objekt i Europeana kommer från Frankrike och
- att man på Europeana kan läsa Goethe på franska, polska och ungerska, men inte på tyska.

Europeanas utveckling hämmas av EU-medlemmarnas bristande politiska engagemang för och ekonomiska satsningar på digitaliseringsarbete. Det är därför nästan hälften av Europeanas innehåll är franskt. Europeana hämmas också av den nuvarande europeiska upphovsrättslagstiftningen

ABM-institutionerna har agerat långsamt i den digitala miljön, men nu brinner det i knutarna. Det beror inte på julljusen. Det är Google som har tagit kulturpolitiken till en ny nivå. Kulturpolitik har blivit en het fråga om tillgänglighet och upphovsrätt i en global digital miljö. Den här frågan debatterades i Europaparlamentet för någon vecka sedan.

- Europeana kommer kanske aldrig att bli så omfattande som Google Books, eftersom det inte kommer att finansieras genom reklam. Men från politisk synpunkt är det väldigt viktigt för oss att visa att det finns en annan möjlighet; att göra det med offentliga medel. Om vi vill försvara vår europeiska sociala modell och sträva efter kulturell mångfald, då behöver vi Europeana!

Så sade Europaparlamentets föredragande, Helga Trüpel, som för parlamentets räkning hade presenterat ett förslag till betänkande om Europeana – nästa steg. Rapporten är värd att läsa för alla som intresserar sig för ABM- och digitaliseringsfrågor i Europa. Mer food for thought fick man i en debatt i parlamentet i förra veckan, då kommissionären Siim Kallas hade följande att säga om om Google, Europeana och framtiden:

Om Google
It seems to me that Google – and particularly its book project – has appeared as a great integrating factor for the European Union, because, as you know very well, … copyright so far has been explicitly in the hands of Member States and national legislation.
Om Europeana
In this regard, the Commission has been calling, and will repeatedly call, on member States: firstly, to intensify their digitisation policies; secondly, to explore the possibilities for public-private partnerships for digitisation; and, thirdly, to ensure that all digitised material becomes available through Europeana.
Om framtiden
We agree that the books need to go online and fast. They will go anyway, whether we want it or not. The most important thing is that authors need to be paid for online books. We are planning a framework directive on these issues – including collective societies, which need to be transparent and accountable to their members. The framework directive will appear somewhere between autumn 2010 and spring 2011.

Var står ABM-sektorn i Europeanafrågan? Den europeiska samarbetsorganisationen för bibliotek och arkiv, Eblida, har yttrat sig över kommissionens meddelande. Yttrandet är positivt, men visar samtidigt att det finns mycket kvar att göra innan Europeana kan gå från ett intressant initiativ till ett reellt alternativ.

Det behövs en mycket större politisk insikt om projektets betydelse, det behövs rejält stärkta resurser till digitaliseringsarbete och det behövs reformer i riktning mot en gemensam upphovsrättslagstiftning i alla EU:s medlemsländer. Annars kommer inte Europeana att fungera.

Om ett år eller så när kommissionen kommer med sitt direktiv, kommer vi att veta mer om förutsättningarna för Europeanas framtid. Kommissionens ramdirektiv kommer att få betydelse för hela den europeiska ABM-sektorn.

Mot den här bakgrunden blev jag glad när jag läste ett pressmeddelande från Kulturdepartementet som sade:

Regeringen har beslutat att ge ett antal myndigheter och institutioner i uppdrag att komma in med underlag för en nationell strategi för digitalisering, elektronisk tillgång och digitalt bevarande. Ytterligare ett antal institutioner har bjudits in att lämna bidrag. Uppdrag och inbjudan gäller både arkiv, bibliotek, museer och institutioner med audiovisuella samlingar.
Den digitala utvecklingen erbjuder “minnesinstitutionerna” helt nya möjligheter att ge medborgare och forskare tillgång till kulturarvet, oberoende av var de befinner sig.
Uppdraget ska redovisas senast den 9 april 2010. Som uppstart för det arbete som nu inleds kommer Kulturdepartementet även att bjuda in de berörda institutionerna till en konferens på eftermiddagen den 17 december 2009.

Det var ett bra beslut från regeringen. En nationell strategi för digitalisering, elektronisk tillgång och digitalt bevarande leder förhoppningsvis till en ökad informationspolitisk medvetenhet hos både politiker och ABM-verksamheterna. Nu krävs rejäla satsningar på digitalisering.

Tänk dig att du har sett fram emot en familjedag för att fira hunden Bo. Du vill gå omkring i jeans och tröja, men omständigheterna tvingar dig att klä dig i kostym och slips och inför all världens media förklara att du har läget under kontroll när du fått Nobels fredspris utan att veta varför.

Den norska Nobelkommittén hade mitt i natten ändrat logiken. Fredspriset gavs tidigare som belöning för vad man gjort, men nu handlar det också om vad man förväntas göra. Det är ett Tom Cruise-scenario.

Nobels fredspris är ett politiskt pris. Det är politiskt därför att fredsarbete är ett politiskt arbete. Den delen av amerikansk media som har lite kort mellan öronen säger att det är socialdemokratiska extremister i Europa som delar ut priset. Yes, we want change we can believe in, svarar Nobelpriskommittén och passar bollen till den amerikanske presidenten. Inte undra på att Obama i CNN ser obekväm ut bland rosorna utanför Vita huset.

President Obama behöver helt enkelt ett välmotiverat pris för gjorda insatser. Jag ska ge ett sådant pris. Barack Obama får Bopriset för att han har gjort oktober månad 2009 till National Information Literacy Awareness Month. Inte minst Skolverket som nu utarbetar nya kursplaner för skolan borde läsa vad presidenten i proklamationen säger om behovet av informationskompetens:

Our Nation’s educators and institutions of learning must be aware of — and adjust to — these new realities. In addition to the basic skills of reading, writing, and arithmetic, it is equally important that our students are given the tools required to take advantage of the information available to them. The ability to seek, find, and decipher information can be applied to countless life decisions, whether financial, medical, educational, or technical.

Pelle Snickars, forskningschef på KB, förgyllde lördagens förmiddagskaffe med en intressant understreckare i SvD.  Snickars menar att Google Book Search vänder upp och ned på hela upphovsrätten genom att skanna böcker utan att fråga upphovsrättsinnehavaren och därtill lägga ansvaret - och initiativet till att ta kontakt - om man inte vill ha sitt alster tillgängliggjort hos den som äger upphovsrätten.

Snickars uppmanar dessutom minnesinstitutioner och bibliotek att ge Google eldunderstöd i sin ambition “att organisera all välrdens information och göra den tillgänglig och användbar överallt”.

Flera kommentarer och blogginlägg anknyter till Snickars understreckare - merparten väldigt positiva. 

Vad tycker du?

Krigen utspelas i media. Människor dör i verkligheten, men krigen utspelas allt mer i media. Det här borde diskuteras mer bland DIKs medlemmar. DIKs medlemmar är trots allt experter på perception management.

Det är lördag morgon med en kopp kaffe, tidningen och P1. Det handlar om att styra bilden av världens skeenden. Det handlar om perception management. Jag minns en observation jag gjorde för några månader sedan. Så här skrev jag:

PsyOps och TroopTube

Att sanningen är krigets första offer insåg teaterkonstens fader Aischylos redan för 2500 år sedan. Inget är nytt under solen. Våren 2007 införde amerikanska försvarsdepartementet restriktioner på de amerikanska truppernas tillgång till YouTube och MySpace. I stället lanserades TroopTube.

Troop-Tube övervakas av Pentagon med avseende på smak, nationell säkerhet och copyright. När män och kvinnor bär med sig egna laptops i krig skapas säkerhetsproblem. Äganderätten och god smak blir aldrig omodern.

Mer bekymrad blir jag när jag läser om ”DECEPTION ACTIVITIES” i ett press-meddelande från Reuters i Kabul. Den amerikanske general som leder NATO- styrkorna i Afghanistan har – om jag förstått det rätt – beordrat ett samgående mellan två informationsverksamheter: ”the office that releases news” ska gå samman med ”’Psy Ops’ which deals with propaganda. ”

Informationsstrategiskt handlar det om en planerad och medveten upplösning av gränsen mellan information och propaganda. Det är som att släppa en klusterbomb på informationsområdet. Och den används av NATO och ISAF i Afghanistan? Vad betyder det för den bild jag får av kriget? Vem kan jag lita på?

Det är en logisk och principiell skillnad på information och propaganda. Det är en skillnad på deskription och preskription. Det är skillnad mellan ord och handling, även om ord kan vara handling – jag älskar dig.

PsyOps-information och TroopTube-övervakning låter som undantag från regeln om informations- och yttrandefrihet. Men så är det inte. Vi övervakas som aldrig förr och vi lever i en daglig massmediavärld som präglas av en mer eller mindre medveten upplösning av gränsen mellan information och propaganda. Sanningen blir relativ och begreppen löses upp.