I de kretsar jag vanligtvis umgås i känner man bättre till PMS än man känner till P&MS. P&MS står för Professional and managerial staff (akademiker och högre tjänstemän). I Europa heter P&MS fackliga samarbetsorganisation Eurocadres.

Saco och TCO är medlemmar i Eurocadres. Tillsammans med LO är Saco och TCO också medlemmar av Europafacket – Etuc. På Europanivå är det Etuc som gäller, ”Etuc rules”. Om Eurocadres är en mygga är Etuc en elefant. I sann postmodern anda är Saco och TCO både myggor och elefanter. De är medlemmar i både Eurocadres och Etuc.

Jag deltog i den senaste Eurocadreskongressen i Bryssel för någon vecka sedan. Det var en kongress som präglades av ideologisk förvirring och organisatorisk kris. Det borde inte vara så. Eurocadres är en part i den europeiska sociala dialogen. Det innebär att Eurocadres är en erkänd player i EU. Som erkänd player i den sociala dialogen borde Eurocadres ha ett högt värderat varumärke, men i dag tycks det inte stå så högt i kurs.

Temat för Eurocadreskongressen 2009 var: ”Think European – Act responsibly – Manage diversity”. Det blir TEAM. Någon hade tänkt till. Den konkreta diskussionen handlade emellertid mest om organisation och stadga, och tillägg till stadgan. Och provröstningar som slutade i kaos eftersom den sittande ordföranden inte klarade propositionsordningen.

Stadgediskussioner är från och till ofrånkomliga. Men i dagar som dessa har P&MS en lång rad andra viktiga frågor att analysera och diskutera. Exempelvis, vilken roll spelar den professionella kunskapen och kompetensen i den ekonomiska krisen? Vilka var det som utvecklade de teoretiska ekonomiska modellerna och instrumenten? Och vilka var det som omvandlade idéerna till verklighet? Var det inte just akademiker och högre tjänstemän?

Den finansiella krisen utlöser en kris även för professionell kunskap och kompetens. Vad är det för utbildningssystem, kunskapssyn och professionell praktik som försatt oss i alla globala kriser vi nu sitter i när det gäller miljö, klimat, ekonomi och information? Vad är vårt ansvar som akademiker och högre tjänstemän? Om det här talades det inte. Det P&MS-fackliga samarbetet på Europanivå tycks mest handla om filibustering, prat för att få tiden att gå. Alla som suttit av ett årsmöte som domineras av en diskussion kring organisation och stadgar känner till känslan.

Kort sagt, det fackliga samarbetet mellan europeiska akademiker och högre tjänstemän kan bli bättre. Eurocadres går nu in i en ny fyraårsperiod med nya styrelseledamöter och en förändring är nödvändig. Eurocadres har i dag svårt med både teamkänsla och team-work.

Annat var det förr i Bryssel. Det var här på lyxkrogen Svanen vid Grand Place som Marx och Engels enligt legenden satt och filade på sitt manifest:
 - Vi börjar så här: ”Ett spöke går runt Europa…”

En sakfråga som jag – och än mer DIKs förra ordförande Britt Marie Häggström som blev invald i Eurocadres styrelse – reagerade starkt mot i samband med kongressen var en skrivning om att Eurocadres ska arbeta för ”a cultural and political Union of citizens”. Det är ett ovanligt dumt förslag som dessutom strider mot grundläggande EU-principer.

Vår opposition riktades mot målet om kulturell union. Eurocadres kan inte, bör inte, ska inte ha kulturell union som mål för sitt arbete. Vi föreslog skrivningar om politisk union baserad på kulturell mångfald. Vi avfärdades med att det inte var någon som förstod sig på vårt ”kulturella finlir”. Det implicita budskapet var att ingen heller brydde sig om vad det innebar.

Lyckligtvis har Eurocadres inte särskilt mycket att säga till om när det gäller denna grundbult för EU. Och de som har något att säga till om i frågan, har som tur är bättre koll på det kulturella finliret. Det var ingen tillfällighet att Herman van Rompuy i sin första kommentar till utnämningen som ordförande i Europeiska rådet poängterade följande:

”Even if our unity is our strength, our diversity remains our wealth. Without respect for our diversity we will never build on our unity. I will always bear this principle in mind.”

En hamnmiljö en blåsvart natt. Ett fyrljus sveper över vattnet. Strålkastarskenet träffar vågorna och bildar EUs tolv stjärnor i en cirkel. Brännpunkt Bryssel – tjugo år av facklig bevakning i EU är en spännande bok.

Den handlar om Brysselkontoret, det fackliga kontoret som drivs gemensamt av LO/Saco/TCO. Den är skriven av Sven Svensson som var Brysselkontorets chef från tillkomsten 1989 fram till 2007. De svenska facken och Sven Svensson var i Bryssel innan många av oss andra ens hade börjat fundera över EU-frågan. Sven Svensson är en levande legend.

Saco-ordföranden Anna Ekström anser i en intervju i boken att Brysselkontoret fungerar suveränt på att ta in information. Brysselkontoret ”är en riktigt duktig spionorganisation”. En riktigt duktig spionorganisation? Ja, just det. Jag vet, för jag har jobbat på kontoret.

Mitt bestående avtryck på kontoret, om jag gjort något, var att ändra titeln på min egen funktion på kontoret från praktikant (stagiaire) till visiting expert.

Cliff-hangern var när larmet till kontoret på Avenue de Tervueren gick klockan halv tolv en lördagkväll:
- Why are you calling me?
- You are next in command.
På mitt visitkort stod det Deputy director. Jag var deputy director på en duktig spionorganisation i Bryssel. Inte illa för en humanist. Jag förstod lika lite av det som Obama förstod av sitt fredspris: – Why are you calling me?

Brysselkontoret är en brännpunkt. Jag lärde känna människorna i brännpunkten under ett halvår. Jag fick en inblick i Bryssel som stad och Bryssel som facklig och politisk puls och miljö. Att arbeta på Brysselkontoret är som att befinna sig i en Graham Greene-roman.

På Brysselkontoret lärde jag mig att läsa Financial Times. Så kan Brysselkontoret påverka en humanist, att han går och längtar efter Martin Wolf’s nästa analys av det ekonomiska världsläget. 

Nu ska det i ärlighetens namn sägas att det här inte är en thriller av ordinärt slag, men det är rekommenderad läsning för alla som är intresserade av det fackliga arbetets frågor och förutsättningar på det internationella planet. Hade jag något att säga till om skulle det vara kommenderad facklig läsning.