Jag är inte bekymrad över vårt lands framtid. I onsdags besökte jag en konferens som övertygade mig om att framtiden är i trygga händer. Det var LSU - Sveriges ungdomsorganisationer som anordnade sitt årliga LSU Forum. I år med tema Ungas deltagande.

Konferensen var enastående inspirerande. Kanske inte främst på grund av vad som sades utan vem som sade det. Vältaliga, kvicktänkta och retoriskt begåvade engagerade i ungdomsorganisationer förde debatt på en hög nivå. Inte för att jag är förvånad över nivån, bara impad.

Två av seminarierna sporrade mig lite mer. Johan Hvenmark, forskare vid Ersta Sköndals högskola, har disputerat på ämnet medlemmar och medlemskap. Johan gav en översiktlig bild av hur olika organisationer förhåller sig till sina medlemmar (och hur medlemmarna förhåller sig till sina organisationer). Allt ifrån att medlemmarna utgör ”arbetarna” (de som driver verksamheten), via finansiärer, ambassadörer hela vägen fram till de passiva ”förmånstagarna”. Mycket viktigt för oss som arbetar i ideburna och medlemsstyrda organisationer att reflektera över.

Johans inledning följdes av en paneldebatt med representanter från jagvillhabostad.nu, Ungdomens Nykterhetsförbund och SKTF.

Det andra seminariet handlade om hur vi kan undvika att det blir “en ny 90-talsgeneration”. Hur vi i dagens långkonjunktur undviker att unga drabbas lika hårt som förra stora ekonomiska krisen. Debattörerna Gustav Fridolin (fri debattör), Erik Ullenhag (fp), Josefin Brink (v) och Stina Hamberg (Saco studentråd) gav sig i kast med frågan och debatten blev intensiv, verklighetsbeskrivningarna var ju i vanlig ordning slightly differentierade…

Vad som verkligen fastnade hos mig var dock beskrivningen om 90-talsgenerationen (där väl jag i någon mån ingår?) som den första generation som inte lever i tron att samhället och välfärden kommer att utvecklas och vi kommer att få det bättre än våra föräldrar. Det slog an något hos mig, kanske ett stråk av igenkänning?

Utan framtidstro är vi illa ute. Men deltagarna i LSU Forum ingjöt hopp genom sin blotta existens. I alla fall hos mig.

“It’s more than a little ironic that the world’s first international treaty on access to information is being decided upon behind closed doors.”

Det säger Helen Darbishire, direktör för Access Info, en organisation som arbetar för att skydda öppenheten och den fria tillgången till information i Europa och världen.

Det handlar om turerna kring en konvention i Europarådet. Konventionen har det engelska namnet Convention on Access to Official Documents. Ironin gäller både principer och Sverige som subjekt. Det handlar om öppenhetens försvar.

Sverige var det första landet i världen att garantera sina medborgare tillgång till offentliga handlingar. Och Sverige sitter som ordförande när Europarådet tar ställning till en konvention om tillgång till offentliga handlingar. Då håller rådet sitt möte bakom stängda dörrar.

Jag är ingen expert på konventionen om tillgång till offentliga handlingar. Det som fångade mitt intresse var rubriken i ett pressmeddelande jag fick från Access Info och två andra informations- och yttrandefrihetsorganisationer: ”Public Kept In The Dark On World’s First International Treaty On Access To Information”.

Det lät som Orson Wells, men det var Carl Bildt.

Informations- och yttrandefrihet är en grundsten i svensk kulturpolitik. Att söka information och att få yttra sig fritt är något som tillhör oss som medborgerliga subjekt. Medborgerliga subjekt är nödvändiga för demokratin. Att kulturpolitiskt värna informations- och yttrandefriheten är därför ett centralt demokratimål.

Vad är det som händer i Europarådet? Är det här svensk kulturpolitik eller har Europarådet blivit Carl Bildts egen lilla lekstuga? Om något i informations- och yttrandefrihetens namn inte tål medborgarnas insyn handlar det om ironi. Om det sker under ordförandeskap av det öppnaste landet i världen handlar det om dubbelironi.

Slutligen, ett citat ut det öppna brevet (2008-11-11) till utrikesminister Carl Bildt från yttrandefrihetsorganisationerna Access Info, Article 19, Justice Initiative och Svenska Helsingforskommittén:

“We urge you, in your role as Chairman of the Committee of Ministers and as Foreign Minister of Sweden, which has a long tradition of open government having been the first country in the world to adopt an access to information law, to take the decision to give further time for reconsideration of the provisions in the draft that have been most heavily criticised.”