Den tredje omgången av DIK:s chefsutvecklingsprogram Vilja, våga, välja för verksamma inom bibliotek och museer håller på att avslutas. I maj är det examen där alla deltagare ska presentera sina personliga plattformar för ledarskap. Processledare för DIK:s ledarskapsprogram är Kerstin Olsson. Hon har arbetat med chefsutveckling och Göteborgsregionen.

I torsdags och fredags hölls det näst sista utbildningstillfället för denna omgång. Temat var framtidens ledarskap. Jag hade tillfälle att vara med när en av de inbjudna talarna, Annika Billström, delade med sig av sina erfararenheter. Annika arbetar nu med chefsrekrytering och hjälper kommuner och landsting att ta fram strategier för sin framtida ledarförsörjning. Hon har själv varit ledare på högsta nivå, bland annat som finansborgarråd i Stockholm 2002-2006 med ansvar för en verksamhet med 35 000 anställda.

Vilka ska bli chefer när 40-talisterna lämnar sina chefsjobb i kommuner och landsting? Vilken beredskap och vilka strategier finns det? Annika Billström har de senaste två åren gjort 250 besök hos offentliga arbetsgivare för att ta temperaturen. Hennes bild är att beredskapen bristfällig. Vi vet att det fram till 2015 försvinner minst 50 000 chefer och ledare från arbetsmarknaden. Vilka ska ta över efter dem? Och hur ska offentlig sektor kunna konkurrera med näringslivet om de bästa krafterna. De unga deklarerar att de inte är intresserade av att bli chefer – 6 av 10 mellan 15 och 27 år svarade så en nyligen gjord undersökning. De sätter trygghet före lön och är beredda att byta jobb om chefen är inte håller måttet. Och har en ganska krävande inställning till hur de vill ha det på jobbet, skulle nog många chefer känna.

Annika menar att varje kommun och landsting borde göra en kartläggning av medarbetarna för att på sikt sörja för gott ledarskap. Vilka är intresserade och lämpade för ledarskap? Vad behöver man göra för att stödja dem i utvecklingen? Hur kan man få in kompetens utifrån? Hur blir man attraktiv för studenter som är på väg ut på arbetsmarknaden? Både strategi och konkreta handlingsplaner behövs.

För att kunna konkurrera med den privata sektorn, behöver offentliga arbetsgivare bli mer offensiva. De behöver till exempel delta vid högskolornas arbetsmarknadsdagar. De måste också slipa sin argumentation och lyfta fram det positiva med att arbeta offentligt. Självfallet ska kommuner och landsting kunna betala konkurrensmässiga löner, men de kommer aldrig att helt kunna tävla med offentliga arbetsgivare. Istället är det andra värden som måste lyftas fram. Man arbetar med att göra nytta, att skapa välfärd, upplevelser och lärande.

Ett gott ledarskap i kommuner och landsting är avgörande för att vi som medborgare i framtiden ska få mesta möjliga välfärd av de skattepengar som vi satsar. Det är avgörande för att kultur och bibliotek ska blomstra och kunna bli en motor för tillväxt och utveckling.

Birgitta Rydell

Samhällspolitisk chef, DIK

I samband med att användandet av sociala medier ökar minskar glappet mellan det privata och professionella. Facebook är ett bra exempel på en kanal där fler och flera börjar använda sig av dubbla identiteter. Men behövs det?

Vad och vart får man uttrycka sin åsikt och i vilka forum är det är okej eller inte okej? När är jag en representant eller språkrör för min arbetsgivares budskap och när är jag mig själv? Frågan har bollats när det gäller bloggare. Det har till och med visats sig att en del fått lämna sina arbeten för att det har uttryckt åsikter i sina bloggar som inte faller i god ton hos arbetsgivaren. Men hur tänker vi när det gäller Facebook? Användandet av dubbla identiteter på Facebook breder ut sig. Men behövs det egentligen. Klara vi inte av att skilja på de privata statusuppdateringarna och de professionella? Det tror jag. Vad tror du?