Skev mediabild av skolbiblioteken
3 mars 2010 av Gästbloggare
Det har nu gått två dagar sedan min kollega messade ett upprört ”Har du läst artikeln i SvD?!!”. Hon syftade på Svenskans rapportering om det krav på skolbibliotek, som ska skrivas in i den nya skollagen. Kompletterat med tidningarnas sedvanliga konkreta exempel, denna gång från Kunskapsskolan i Nacka.
Vi är många som skakar på huvudet åt dessa artiklar, och tydligen är vi också många som förgäves kontaktat artikelförfattaren för att på något sätt rätta till det som nu har gått ut till läsare (läs: skolledare, politiker, föräldrar) i hela landet.
Men vad är problemet? Jo, vi som arbetar på så kallade välfungerande skolbibliotek är så innerligt trötta på att det fortfarande sätts likhetstecken mellan skolbibliotek och tillgång till skönlitteratur. Varje gång en beslutsfattare – i all välmening – yttrar sig om hur hon minns sin barndoms skolbibliotek och dess mysig-dammiga bokdoft, för att sedan i bästa fall prata lite om vikten av barns läsning, så cementeras den här bilden ytterligare. Skolbiblioteket som en oas för de tystlåtna bokälskarna. En inrättning som höjer mysfaktorn på skolan. Och på något lite vagt sätt vet alla att skolbibliotek främjar barns läsning.
Och så kommer SvD med ett dubbeluppslag som bygger på exakt samma förlegade, begränsande, seglivade bild av skolbiblioteket!
Artikeln om friskolornas bokbuss, där en rektor – oemotsagd – anför argumentet att ”ett stort skolbibliotek med egen bibliotekarie och senaste litteratur inte med självklarhet gör så stor skillnad som många vill tro”. Och de bokslukande tjejerna, som blir så glada när de kan låna Jan Guillou på bokbussen. Och så den trevliga frågesporten. För den oinvigde måste det framstå som om ett bokbussbesök per termin istället för ett skolbibliotek faktiskt inte är så tokigt. När man aldrig har stött på ett modernt skolbibliotek, ser man inte heller det orimliga i att en bokbuss skulle kunna ersätta det intensiva pedagogiska arbete som krävs för att ge eleverna informationskompetens och läslust!
Just därför hade man hoppats att journalisten på ett diskret men omissförståeligt sätt hade visat att det finns andra sanningar.
Men tyvärr. I faktarutan med rubriken Vad gäller saken? får vi veta att ”skolbibliotek anses ha en nyckelroll för att utveckla elevernas språk och läsande” och att barn lånar allt färre böcker. Inte ett ord om skolans gigantiska uppdrag att utrusta eleverna med åtminstone ett minimum av källkritiskt tänkande och övrig informationskompetens, ett uppdrag som är mycket svårt att hantera utan en genomtänkt och proffsig skolbiblioteksverksamhet.
Jag läste nyss Kristina Alexandersson inlägg Källkritik i skolan – ja, tack! om det akuta behovet av en nationell IT-strategi för skolan, där det framgår att en skrämmande stor andel av lärarna uppger att de inte själva undervisar sina elever i källkritik och informationskompetens, och att de inte heller vet ifall eleverna får någon sådan undervisning. Och jag tänker att det är därför vi behöver få in skolbiblioteken i skollagen – bibliotekarierna måste in i den processen, utöver det att vi ska värna elevernas utveckling till läsande människor!
Läs även Kristina Alexanderssons kommentarer till SvD:s artiklar, Ett skolbibliotek kräver en skolbibliotekarie, och Mer än en samling böcker samt Cecilia Bengtssons blogginlägg angående den allmänna bilden av skolbibliotek.
Se också Skolbibliotek Östs blogg, med Anita Höglunds kommentar till SvD-artikeln samt ett utmärkt exempel på en modern skolbibliotekaries arbetssätt.
Monika Staub Halling
Bibliotekarie vid Adolf Fredriks Musikklasser
DIK:s representant i Nationella Skolbiblioteksgruppen
OM DIK-BLOGGEN
3 mars, 2010 kl 18:52
Táck för ett välformulerat blogginlägg. Ibland brukar det ju heta att all marknadsföring är bra eftersom det ger uppärksamhet. I detta fallet med artikeln i SvD är jag inte beredd att hålla med men det känns bra att det från flera håll uppmärksammas att den bild som förmedlas är alltför ensidig och inte tidsenlig.
4 mars, 2010 kl 08:47
Jag håller med dig Monika, jag reagerade på samma sätt när jag läste. Det skulle vara väldigt intressant att läsa mer om hur du tycker att ett bra skolbibliotek ska arbeta, vad kännetecknar bra skolbiblioteksverksamhet? Kanske kan vi ersätta mediabilden med vår egen bild om vi för en sådan diskussion?
4 mars, 2010 kl 14:01
Imorse var jag på dialogmöte om KB:s nya uppdrag, där det lyftes alla möjliga viktiga samordnings- och utvecklingsområden. Glädjande nog tog Gunnar Sahlin upp frågan om informationskompetens (som länge drivits av universitets- och högskolebiblioteken) och talade om vikten av att koppla ihop grundskole-, gymnasie- och högskolebiblioteken, eftersom informationskompetens måste in redan i de tidiga skolåren och följa en progression hela vägen upp genom utbildningsinstanserna.
Han sa att utbildningsdepartementet och Jan Björklund borde vara intresserade av det faktum att svenska skolor håller en dålig, eller snarare extremt ojämn, kvalitetsnivå när det gäller elevernas informationskompetens (och i förlängningen förstås lärande). Det kommer indikationer från universitet och högskolor om att de nya studenterna har väldigt dålig förförståelse för vad forskning är för något, vilket jag tror till viss del handlar om det slentrianmässiga bruket av ordet “forska” i grundskolan. Jag tror det är viktigt att diskutera pedagogiken kring det s.k. elevaktiva arbetssättet, för mycket av det som händer där är rätt meningslöst (i alla fall i min närmaste omgivning). För mycket textflytt och sökslump, för att säga det med Louise Limbergs ord.
Angående “bra” skolbiblioteksverksamhet så skulle man kunna prata/drömma/önska hur mycket som helst. Jag vet inte vad du har för bakgrund, Nyfiken, men om du känner till Ross Todds tankar om hur en skolbibliotekarie kan vara involverad i elevens lärprocesser, så är det nog något sådant jag tänker mig. Att skolbibliotekarien tillsammans med läraren planerar uppgifter på ett pedagogiskt meningsfullt sätt, och att bibliotekarien inte bara håller en introduktion om olika källor i början av en uppgift (som sedan eleverna ser som en rekommendation snarare än en del av uppgiften). Och att bibliotekarien även medverkar i det som händer EFTER själva faktainsamlandet, för det är där eleven i bästa fall lär sig något, och det är också där bibliotekarien får ett kvitto på om materialet som hittades genom diverse sökstrategier fungerar för eleven - eller om texten var alldeles för svår, t.ex.
Sedan tycker jag självklart att skönlitteraturen, läsningen etc. är en mycket viktig del. Det jag vänder mig emot är myten att skolbiblioteket genom sin blotta existens skulle få barn att läsa mer - jag tror att man måste jobba med klass- och gruppaktiviteter om man ska nå de elever som INTE läser. Annars kommer bara de läsande eleverna och lånar och lånar, vilket är fantastiskt, men de andra behöver oss så mycket mer.
Arbetsplaner för bibliotek och IT som måldokument på skolan, där det är obligatoriskt för samtliga klasser/årskurser med ett minimum av undervisning hos bibliotekarie och IT-pedagog, och att denna arbetsplan följer en röd tråd med allt mer avancerad nivå. Och samarbete, samarbete, samarbete …
4 mars, 2010 kl 17:35
Som nämnts i tidigare inlägg, ger artiklar som SvD, inte en tidsenlig bild av skolbibliotek eller skolbibliotekarier.
Det som är bekymmersamt är, att den skeva bilden av skolbibliotekarier, som köper och flyttar runt lite skönlitteratur, förstärkts ytterligare med ett antal cementblock.
Uselt, om inte annat ur ett källkritiskt perspektiv.
Nu är nog viktigt att lyfta fram de “goda exemplen” av skolbibliotek, som tyvärr är allt för få i vårt avlånga land. Vi vet att skolledare gärna lyssnar och tar till sig vad andra skolor gör och satsar på.
Genom en kort-och långsiktig lobbyverksamhet kan vi förhoppningsvis förändra bilden av vår kompetens, och potential i undervisningen. Hur? Bjuda in skolchefer, politiker och journalister till skolbiblioteket, kanske även närvara mer i den pedagogiska bloggvärlden. Hur ska de annars veta vad kan och gör?
8 mars, 2010 kl 14:32
“Varje gång en beslutsfattare – i all välmening – yttrar sig om hur hon minns sin barndoms skolbibliotek och dess mysig-dammiga bokdoft, för att sedan i bästa fall prata lite om vikten av barns läsning, så cementeras den här bilden ytterligare. ”
Kunde inte sagt det bättre själv. Jag är oerhört trött på den romantiserade bilden av vad skolbibliotek och skolbibliotekarier ska vara bra för. Det ÄR ett mytomspunnet yrke och det är väl långt ifrån det enda yrket som framställs i en romantiserad dager, men det går för långt när dessa på okunnighet och naivitet baserade bilder ska tas för sanna och skada oss som jobbar på bibliotek i längden.
När jag har lektion i informationssökning och källkritik med eleverna, eller löpande för diskussioner med dem om vikten av att kunna hitta i bibliotek, att kunna hitta information på egen hand, att det ena mediet inte måste vara mer värt än det andra, att informationssökning mer handlar om ett sätt att tänka än vilka redskap man har till hands…då är jag långt ifrån bilden av bibliotekarien som en läsande mystant som bara distribuerar skönlitteratur.
Därför blev jag så innerligt trött och höll på att himla mig skelögd när jag på Bokmässan 2009 hörde Europa-parlamentarikern Cecilia Wikströms..eh..”insats” i diskussionen om skolbibliotek och kunde dra slutsatsen om att hon uppenbarligen också hade gått på samma myspysiga mina och inte hade koll.
Bilden av biblioteken och attityden därefter måste ändras. Samarbete med andra som inte är bibliotekarier (lärare, rektorer, elever) till att börja med, som sedan den vägen sprider sig till andra tror jag på. Det är bra att bjuda in, men utöver det så måste det nog bli mer “in your face”. Skriv insändare och blogga parallellt med inbjudan. Twittra. Facebooka. Vad helst som kan ge rätt information till allmänheten och rätta till den skeva bilden av bibliotek och oss som jobbar där.