Mot dumheten kämpar visheten förgäves. Så har det alltid varit och så lär det förbli. Därför lägger jag av med bloggandet. Mitt bloggande har varit givande för mig själv. Bloggandet har hjälpt mig att komma igång med det dagliga skrivandet.

Bloggande och twittrande är digitala terapiformer. De är också tecken på att den utforskande dialogen nu har ersatts av mer taktila kommunikationsmönster. Det handlar om reaktioner hit och dit. Överflödet av impulser och idéer kompenserar bristen på tanke. Människor har många idéer – ibland fler än de behöver – men de har bara en tanke.

Och när det gäller tanken finns en grundläggande sanning, på samma sätt som för förhållandet mellan vishet och dumhet: bättre en pessimistisk analys med ett glatt och livgivande språk än ett optimistiskt konstaterande av fakta med trista formuleringar. Det skulle till och med kunna vara en definition av den radikala tanken: ett förnuft utan hopp men med en inspirerande form.

Detta inlägg postades måndag, 18 januari, 2010 kl 21:04 av Bo Westas. Du kan följa alla svar på detta inlägg via RSS 2.0. Du kan lämna en kommentar, eller trackback från din egen webbplats.