Tillbaka efter helger och ledighet är det dags för en reality check. Varför inte ta sig an frågan om vi är på väg mot en ny global världsordning? Frågan är mer relevant och aktuell än de flesta av oss är medvetna om. Allan Larsson, som tidigare varit svensk arbetsmarknadsminister och generaldirektör i EU-kommissionen, har för Global Utmaning skrivit rapporten ”Mot en ny global ordning?”

På mindre än 40 sidor öppnar Allan Larsson upp dörren till en stor och i många avseenden skrämmande värld. Det är en värld där ekonomins järnhårda lagar råder, men tycks vara skrivna i Underlandet. I den här världen flyter sparandet uppströms från världens fattigaste till den rikaste nationen i världen.

Det här är ett Underland, men också ett Undergångsland. USA har hamnat i en kinesisk ”skuldfälla” och Kina i en amerikansk ”dollarfälla”. De båda stormakterna har hamnat i en gemensam ekonomisk fälla. Dessutom är båda fast i ett tungt fossilberoende. De sitter i en ”klimatfälla”. Och när de stora sitter i en klimatfälla, sitter vi alla i skiten.

Kina och USA har baserat sina ekonomier på fossila bränslen i högre omfattning än andra stora ekonomier. Enligt rapporten svarar de tillsammans för 45 procent av världens utsläpp av CO2 i dag. USA och Kina är avgörande för alla klimatavtal. De kan inte lösa alla problem själva, men de är nödvändiga för varje hållbar lösning. I Köpenhamn tycks de inte ha funnit någon gemensam plattform.

I medier har misslyckandet i Köpenhamn förklarats med hänvisning till brist på politisk vilja. Jag har svårt för förklaringar i termer av bristande politisk vilja. De tenderar att bli moraliserande, undflyende, nästan metafysiska. De handlar mer om att fördela skuld än att identifiera reella problem och möjligheter.

”Mot en ny global ordning” ger en bild av den reella knipa USA och Kina och alla vi andra sitter i. Vem som bär störst skuld till den uppkomna situationen är en akademisk fråga. Den bör lämpligast avgöras av forskningen. Vi andra har annat att göra, vi ska se framåt. Allan Larsson ser framåt och undrar om USA och Kina kommer att klara att uthålligt genomföra den nödvändiga omställning som krävs för att klara makroekonomisk balans, finanser och energi. Martin Wolf, ekonomisk guru i Financial Times är pessimistisk: ”We are watching a slow-motion train wreck.” 

Är det här kulturpolitiskt relevant? Ja, ungefär lika kulturpolitiskt relevant som luften vi andas. Inför och under klimatmötet i Köpenhamn förvandlades Copenhagen till Hopenhagen. Postmeeting känns Hopenhagen mest Schopenhagen: “Because people have no thoughts to deal in, they deal cards, and try and win one another’s money. Idiots!”

Detta inlägg postades måndag, 18 januari, 2010 kl 10:23 av Bo Westas. Du kan följa alla svar på detta inlägg via RSS 2.0. Du kan lämna en kommentar, eller trackback från din egen webbplats.