För att veta vart man är på väg måste man först veta vart man har varit…
Den gamla tesen verkar inte skolverket känna till. I den nya skolplanen för historia i grundskolan har man tagit bort både medeltiden och antiken. Karin Olsson på Expressen säger att det är ett ”Historiskt uselt förslag” Jag kan inte mer än att hålla med.

Medeltiden och antiken är två verkligt betydelsefulla tidsepoker som man inte bara kan hoppa över. Skulle vara intressant att höra vad historieprofilen Dick Harrison, som har lagt ner hela sitt vuxna liv i att forska om medeltiden, tycker om saken.

Om vi börjar skala bort inslag från vår historia vart kommer det då sluta? Något som är säkert är att vi tappar alla våra chanser att bli en kunskapsnation värd namnet.

Former, organisationer, system och hierarkier kommer och går. De rutiner och system som varit en bransch trogen behöver inte finnas kvar i framtiden. Hur kommer kommunikationskonsultbranschen se ut om fem år? En del säger ”one-stop-shop” och andra menar att motsatsen, det är inte de mest kostnadseffektiva alternativen som driver konsultköpen. Det är de mest talangfulla alternativen som kommer att ta hem uppdragen.

December månad spenderade jag i New York hos en organisation som heter PRSA (Public Relation Society of America) under min vistelse tog jag även tillfälle att träffa en representant från AAAA (American Association of Advertising Agencys). Två olika framtider för kommunikationsbranschen i New York utkristalliserades. Representanterna för de olika alternativen var, om möjligt, var och en på sitt håll lika säkra på sina framtidsprognoser.

”One-stop-shop” är vad som finns idag och vad som kommer att fortsätta att dominera menade de jag träffade på PRSA. I takt med att budgetutrymmen minskar och uppfattning om att vi har mindre tid vill kunden och uppdragsgivaren bara ha en byrå att vända sig till. Det är både kostnadseffektivt och tidseffektivt.

Det andra alternativet kan vi kalla ”Talent First”. Här spår de som kom från AAAA en framtid där Account Directors försvinner från byråsidan för att istället ta plats på kundsidan. I takt med att fler och fler kan mer om kommunikation kan de som är händiga bolla flera olika discipliner samtidigt. Kombinera detta med att nästan alla nu för tiden har kunskap om vad kommunikation kan innebära för ett företag. Därför kommer kunden i framtiden sitta på kunskapen och vilja styra utformningen själv. Det kan hon göra genom att köpa tjänster direkt från talangerna inom varje disciplin. Summan av kardemumman: hellre en kommunikation där jag som kund har koll på varje del än en helhetslösning som en byrå syr ihop.

Talent First eller One-stop-shop? Det är frågan. Möjligtvis och kanske troligtvis kommer det att finnas ytterligare varianter på lösningar. Generellt tycker jag att det är bra att system ruckas upp, ifrågasättas och förändras.

Mot dumheten kämpar visheten förgäves. Så har det alltid varit och så lär det förbli. Därför lägger jag av med bloggandet. Mitt bloggande har varit givande för mig själv. Bloggandet har hjälpt mig att komma igång med det dagliga skrivandet.

Bloggande och twittrande är digitala terapiformer. De är också tecken på att den utforskande dialogen nu har ersatts av mer taktila kommunikationsmönster. Det handlar om reaktioner hit och dit. Överflödet av impulser och idéer kompenserar bristen på tanke. Människor har många idéer – ibland fler än de behöver – men de har bara en tanke.

Och när det gäller tanken finns en grundläggande sanning, på samma sätt som för förhållandet mellan vishet och dumhet: bättre en pessimistisk analys med ett glatt och livgivande språk än ett optimistiskt konstaterande av fakta med trista formuleringar. Det skulle till och med kunna vara en definition av den radikala tanken: ett förnuft utan hopp men med en inspirerande form.

En utomhus reklamkampanj i England är ute för att provocera med texten ”Career women make bad mothers”. Syftet är att föra trafik till sidan Britain Thinks. Kampanjen har skapat diskussion och kanske är det inte så konstigt. Den får i alla fall mig att fundera …

Tillbaka efter helger och ledighet är det dags för en reality check. Varför inte ta sig an frågan om vi är på väg mot en ny global världsordning? Frågan är mer relevant och aktuell än de flesta av oss är medvetna om. Allan Larsson, som tidigare varit svensk arbetsmarknadsminister och generaldirektör i EU-kommissionen, har för Global Utmaning skrivit rapporten ”Mot en ny global ordning?”

På mindre än 40 sidor öppnar Allan Larsson upp dörren till en stor och i många avseenden skrämmande värld. Det är en värld där ekonomins järnhårda lagar råder, men tycks vara skrivna i Underlandet. I den här världen flyter sparandet uppströms från världens fattigaste till den rikaste nationen i världen.

Det här är ett Underland, men också ett Undergångsland. USA har hamnat i en kinesisk ”skuldfälla” och Kina i en amerikansk ”dollarfälla”. De båda stormakterna har hamnat i en gemensam ekonomisk fälla. Dessutom är båda fast i ett tungt fossilberoende. De sitter i en ”klimatfälla”. Och när de stora sitter i en klimatfälla, sitter vi alla i skiten.

Kina och USA har baserat sina ekonomier på fossila bränslen i högre omfattning än andra stora ekonomier. Enligt rapporten svarar de tillsammans för 45 procent av världens utsläpp av CO2 i dag. USA och Kina är avgörande för alla klimatavtal. De kan inte lösa alla problem själva, men de är nödvändiga för varje hållbar lösning. I Köpenhamn tycks de inte ha funnit någon gemensam plattform.

I medier har misslyckandet i Köpenhamn förklarats med hänvisning till brist på politisk vilja. Jag har svårt för förklaringar i termer av bristande politisk vilja. De tenderar att bli moraliserande, undflyende, nästan metafysiska. De handlar mer om att fördela skuld än att identifiera reella problem och möjligheter.

”Mot en ny global ordning” ger en bild av den reella knipa USA och Kina och alla vi andra sitter i. Vem som bär störst skuld till den uppkomna situationen är en akademisk fråga. Den bör lämpligast avgöras av forskningen. Vi andra har annat att göra, vi ska se framåt. Allan Larsson ser framåt och undrar om USA och Kina kommer att klara att uthålligt genomföra den nödvändiga omställning som krävs för att klara makroekonomisk balans, finanser och energi. Martin Wolf, ekonomisk guru i Financial Times är pessimistisk: ”We are watching a slow-motion train wreck.” 

Är det här kulturpolitiskt relevant? Ja, ungefär lika kulturpolitiskt relevant som luften vi andas. Inför och under klimatmötet i Köpenhamn förvandlades Copenhagen till Hopenhagen. Postmeeting känns Hopenhagen mest Schopenhagen: “Because people have no thoughts to deal in, they deal cards, and try and win one another’s money. Idiots!”

Snart dags att stänga årets löneenkät. Varje år genomför vi på kansliet en enkät om våra medlemmars löner. Snart är det dags att stänga den enkäten och sammanställa materialet. Jag tycker att det ska bli jätteintressant att se vad resultatet blir. Framförallt är det roligt att få presentera färska siffror till er som ringer för att få lönerådgivning.
Har du inte svarat på löneenkäten så gör det. Här är länken.

Lön är ett hett ämne och det blir ännu hetare med färska siffror.