Miljöpartisten Mats Berglund skriver att politiker måste ta sig rätten att stoppa misshagliga kulturyttringar. Bakgrunden till Berglunds artikel var att SVT:s Kulturnyheter undersökt hur kulturpolitiker i de fyra regioner som ska få resurser enligt det nya stödsystemet ser på sin möjlighet att påverka kulturens innehåll.

Enligt Mats Berglund är det viktigt att politiker tar sitt ansvar och stoppar “misshaglig” kultur, även om det ska tillämpas restriktivt. Annars riskerar man att skapa ett tjänstemannastyre där anställda istället för folkvalda avgör vilka kulturuttryck som föräras offentligt stöd.

Jag delar inte Berglunds farhågor, jag känner farhågor inför hans inställning.

Vi gör ett tankeexperiment. Ponera att ett nytt vägprojekt beslutats i en kommun. Politikerna är överens om varför man satsar på den nya vägen och man har beslutat var den ska börja och sluta samt vad den får kosta. Kommer politikerna också att lägga sig i vilken slags vägbeläggning man ska använda, var övergångsställena ska placeras och vilken typ av planteringar som ska fylla rondellernas mitt? Kommer politikerna säga: “stopp, stopp, vi vill ha vit gatubelysning istället för gul”?

Förmodligen inte. Förmodligen finns det tjänstemän med exakt den kompetens som krävs för att fatta rätt beslut om hur vägprojektet ska ros i land på bästa möjliga sätt.

Varför vill Berglund (och de politiker i SVT:s undersökning som tycker som honom) ha mindre professionellt fattade beslut på kulturområdet?

Genom Europeana kan användare på sitt eget språk få tillgång till digitaliserat kulturellt innehåll från tillförlitliga kulturorganisationer i hela EU. Europeiska arkiv, bibliotek och museer skapar och tillhandahåller innehållet i Europeana. År 2010 ska Europeana ha 10 miljoner objekt tillgängliga via webben: ord och bild, ljud och film.

Europeana är en europeisk ABM-modell byggd på professionell kvalitet och kulturell mångfald. I princip är Europeana en idé om att alla Europas arkiv, bibliotek och museer i samverkan ska skapa en gemensam ABM-resurs. Men princip är princip och praktik är praktik. I praktiken noterar jag två saker när jag läser EU-kommissionens meddelande  från augusti i år, ”Europeana – nästa steg”:
- att 47 % av alla digitaliserade objekt i Europeana kommer från Frankrike och
- att man på Europeana kan läsa Goethe på franska, polska och ungerska, men inte på tyska.

Europeanas utveckling hämmas av EU-medlemmarnas bristande politiska engagemang för och ekonomiska satsningar på digitaliseringsarbete. Det är därför nästan hälften av Europeanas innehåll är franskt. Europeana hämmas också av den nuvarande europeiska upphovsrättslagstiftningen

ABM-institutionerna har agerat långsamt i den digitala miljön, men nu brinner det i knutarna. Det beror inte på julljusen. Det är Google som har tagit kulturpolitiken till en ny nivå. Kulturpolitik har blivit en het fråga om tillgänglighet och upphovsrätt i en global digital miljö. Den här frågan debatterades i Europaparlamentet för någon vecka sedan.

- Europeana kommer kanske aldrig att bli så omfattande som Google Books, eftersom det inte kommer att finansieras genom reklam. Men från politisk synpunkt är det väldigt viktigt för oss att visa att det finns en annan möjlighet; att göra det med offentliga medel. Om vi vill försvara vår europeiska sociala modell och sträva efter kulturell mångfald, då behöver vi Europeana!

Så sade Europaparlamentets föredragande, Helga Trüpel, som för parlamentets räkning hade presenterat ett förslag till betänkande om Europeana – nästa steg. Rapporten är värd att läsa för alla som intresserar sig för ABM- och digitaliseringsfrågor i Europa. Mer food for thought fick man i en debatt i parlamentet i förra veckan, då kommissionären Siim Kallas hade följande att säga om om Google, Europeana och framtiden:

Om Google
It seems to me that Google – and particularly its book project – has appeared as a great integrating factor for the European Union, because, as you know very well, … copyright so far has been explicitly in the hands of Member States and national legislation.
Om Europeana
In this regard, the Commission has been calling, and will repeatedly call, on member States: firstly, to intensify their digitisation policies; secondly, to explore the possibilities for public-private partnerships for digitisation; and, thirdly, to ensure that all digitised material becomes available through Europeana.
Om framtiden
We agree that the books need to go online and fast. They will go anyway, whether we want it or not. The most important thing is that authors need to be paid for online books. We are planning a framework directive on these issues – including collective societies, which need to be transparent and accountable to their members. The framework directive will appear somewhere between autumn 2010 and spring 2011.

Var står ABM-sektorn i Europeanafrågan? Den europeiska samarbetsorganisationen för bibliotek och arkiv, Eblida, har yttrat sig över kommissionens meddelande. Yttrandet är positivt, men visar samtidigt att det finns mycket kvar att göra innan Europeana kan gå från ett intressant initiativ till ett reellt alternativ.

Det behövs en mycket större politisk insikt om projektets betydelse, det behövs rejält stärkta resurser till digitaliseringsarbete och det behövs reformer i riktning mot en gemensam upphovsrättslagstiftning i alla EU:s medlemsländer. Annars kommer inte Europeana att fungera.

Om ett år eller så när kommissionen kommer med sitt direktiv, kommer vi att veta mer om förutsättningarna för Europeanas framtid. Kommissionens ramdirektiv kommer att få betydelse för hela den europeiska ABM-sektorn.

Mot den här bakgrunden blev jag glad när jag läste ett pressmeddelande från Kulturdepartementet som sade:

Regeringen har beslutat att ge ett antal myndigheter och institutioner i uppdrag att komma in med underlag för en nationell strategi för digitalisering, elektronisk tillgång och digitalt bevarande. Ytterligare ett antal institutioner har bjudits in att lämna bidrag. Uppdrag och inbjudan gäller både arkiv, bibliotek, museer och institutioner med audiovisuella samlingar.
Den digitala utvecklingen erbjuder “minnesinstitutionerna” helt nya möjligheter att ge medborgare och forskare tillgång till kulturarvet, oberoende av var de befinner sig.
Uppdraget ska redovisas senast den 9 april 2010. Som uppstart för det arbete som nu inleds kommer Kulturdepartementet även att bjuda in de berörda institutionerna till en konferens på eftermiddagen den 17 december 2009.

Det var ett bra beslut från regeringen. En nationell strategi för digitalisering, elektronisk tillgång och digitalt bevarande leder förhoppningsvis till en ökad informationspolitisk medvetenhet hos både politiker och ABM-verksamheterna. Nu krävs rejäla satsningar på digitalisering.

Karin Stenström skriver på Newsmill om fasta bokpriser och om att hon förväntar sig en borgerlig kulturpolitik av en borgerlig regering.

Vad tycker du?

Att ta sig ut i gråzonen där man inte har kontroll är skrämmande, nervöst, obehagligt men framförallt utvecklande. Visst alla gillar inte att vara där, men ibland kan det vara bra att placera sig i situationer där man inte har varit innan.

Sofia Strömberg, rektor på Berghs, pratade under höstens Karriärrebells träffar om att olika kompetenszoner. Hon beskrev det som en cirkel där mitten symboliserar en situation där man har full koll och kan allt. Området utan för den inre cirkeln är en gråzon där man inte har full koll och kan allt. Att ge sig ut i gråzonen behöver inte innebära att säga upp sig från sitt arbete och göra något helt nytt. Det kan handla om att ta sig an en uppgift som man inte gjort tidigare, samarbeta med personer som man inte känner, gå på ett frukostseminarium och tvinga sig själv prata med minst tre personer som man inte känner osv.

Att placera sig själv i gråzonen är utveckling inte bara för dig som anställd utan också för arbetsgivaren.

I de kretsar jag vanligtvis umgås i känner man bättre till PMS än man känner till P&MS. P&MS står för Professional and managerial staff (akademiker och högre tjänstemän). I Europa heter P&MS fackliga samarbetsorganisation Eurocadres.

Saco och TCO är medlemmar i Eurocadres. Tillsammans med LO är Saco och TCO också medlemmar av Europafacket – Etuc. På Europanivå är det Etuc som gäller, ”Etuc rules”. Om Eurocadres är en mygga är Etuc en elefant. I sann postmodern anda är Saco och TCO både myggor och elefanter. De är medlemmar i både Eurocadres och Etuc.

Jag deltog i den senaste Eurocadreskongressen i Bryssel för någon vecka sedan. Det var en kongress som präglades av ideologisk förvirring och organisatorisk kris. Det borde inte vara så. Eurocadres är en part i den europeiska sociala dialogen. Det innebär att Eurocadres är en erkänd player i EU. Som erkänd player i den sociala dialogen borde Eurocadres ha ett högt värderat varumärke, men i dag tycks det inte stå så högt i kurs.

Temat för Eurocadreskongressen 2009 var: ”Think European – Act responsibly – Manage diversity”. Det blir TEAM. Någon hade tänkt till. Den konkreta diskussionen handlade emellertid mest om organisation och stadga, och tillägg till stadgan. Och provröstningar som slutade i kaos eftersom den sittande ordföranden inte klarade propositionsordningen.

Stadgediskussioner är från och till ofrånkomliga. Men i dagar som dessa har P&MS en lång rad andra viktiga frågor att analysera och diskutera. Exempelvis, vilken roll spelar den professionella kunskapen och kompetensen i den ekonomiska krisen? Vilka var det som utvecklade de teoretiska ekonomiska modellerna och instrumenten? Och vilka var det som omvandlade idéerna till verklighet? Var det inte just akademiker och högre tjänstemän?

Den finansiella krisen utlöser en kris även för professionell kunskap och kompetens. Vad är det för utbildningssystem, kunskapssyn och professionell praktik som försatt oss i alla globala kriser vi nu sitter i när det gäller miljö, klimat, ekonomi och information? Vad är vårt ansvar som akademiker och högre tjänstemän? Om det här talades det inte. Det P&MS-fackliga samarbetet på Europanivå tycks mest handla om filibustering, prat för att få tiden att gå. Alla som suttit av ett årsmöte som domineras av en diskussion kring organisation och stadgar känner till känslan.

Kort sagt, det fackliga samarbetet mellan europeiska akademiker och högre tjänstemän kan bli bättre. Eurocadres går nu in i en ny fyraårsperiod med nya styrelseledamöter och en förändring är nödvändig. Eurocadres har i dag svårt med både teamkänsla och team-work.

Annat var det förr i Bryssel. Det var här på lyxkrogen Svanen vid Grand Place som Marx och Engels enligt legenden satt och filade på sitt manifest:
 - Vi börjar så här: ”Ett spöke går runt Europa…”

En sakfråga som jag – och än mer DIKs förra ordförande Britt Marie Häggström som blev invald i Eurocadres styrelse – reagerade starkt mot i samband med kongressen var en skrivning om att Eurocadres ska arbeta för ”a cultural and political Union of citizens”. Det är ett ovanligt dumt förslag som dessutom strider mot grundläggande EU-principer.

Vår opposition riktades mot målet om kulturell union. Eurocadres kan inte, bör inte, ska inte ha kulturell union som mål för sitt arbete. Vi föreslog skrivningar om politisk union baserad på kulturell mångfald. Vi avfärdades med att det inte var någon som förstod sig på vårt ”kulturella finlir”. Det implicita budskapet var att ingen heller brydde sig om vad det innebar.

Lyckligtvis har Eurocadres inte särskilt mycket att säga till om när det gäller denna grundbult för EU. Och de som har något att säga till om i frågan, har som tur är bättre koll på det kulturella finliret. Det var ingen tillfällighet att Herman van Rompuy i sin första kommentar till utnämningen som ordförande i Europeiska rådet poängterade följande:

”Even if our unity is our strength, our diversity remains our wealth. Without respect for our diversity we will never build on our unity. I will always bear this principle in mind.”