För någon vecka sedan presenterades Globaliseringsrådets rapport. Rådet tillsattes av regeringen i december 2006 för att analysera och komma med förslag om hur Sverige kan hävda sig väl i en tid av fortsatt globalisering. Fyra statsråd och arbetsmarknadens parter har arbetat i rådet, liksom bland andra ekonomer och debattörer.

Vi har kunnat läsa om deras slutsatser de senaste dagarna. Det handlar mycket om investeringar i kunskap, allt från förändringar av skolan till bättre förutsättningar för forskningen. Tjänstesektorns villkor vill rådet förbättra. Man slår också ett slag för tjänsteexport, där kultur pekas ut som ett område i det svenska musikundrets spår. Vikten av en generös kulturpolitik betonas.

Rådet vill också förbättra beslutsstödet för regering och riksag och är kritiskt mot hur regeringskansliet idag fungerar. Det behövs “revirövergripande arbetsformer”, säger rådet och ger exempel från Finland och Danmark där “ministerkommmittéer” som är utsedda av statsministern får i uppdrag att ta sig an frågor som griper över flera departements områden.

Jag ser detta som en väg för kulturpolitiken. Kulturutredningens förslag om aspektpolitik borde börja redan i regeringskansliet. Fredrik Reinfeldt borde tillsätta en ministerkommitté med kulturministern, skolminstern, utbildningsministern och näringsministern som tillsammans fick i uppdrag att förverkliga idén om att ge kulturen utrymme i skolan,  den högre utbildningen och forskningen samt att använda kulturens kraft för tillväxt! Det är bara att börja jobba!

Nu är det dags för nästa kapitel i den spännande följetången om Kulturutredningen. Rubriken blir: vad händer nu? Det ligger nu en rejäl hög med yttranden på skrivborden på kulturdepartementet. Många av dem är avvaktande till utredningens förslag. Lite färre är positiva. Kulturministern kommenterar idag  i både Svenska Dagbladet.

Det finns de som nu talar sågning  och behov av omtag, tycker jag tar i för mycket. Det finns en gemensam fåra där både portföljnmodell och aspekpolitik får uppslutning. Många remissinstanser har utgått ifrån sina egna kompetensområden. De har varit kritiska det det som förslås just inom det egna fältet och sedan varit negativa till helheten, fast det kanske egentligen inte var hela utredningen som de tog ställning till.

Det mesta som Kulturutredningen föreslår går i helt rätt riktning, men ett stort misstag gjordes när utredarna bestämde sig för att lämna hela kvalitetsdiskussionen åt sidan och lämna kulturlivet i sticket på den punkten. De övriga förslagen som handlar om att föra ut mer makt till regionala politiker och att få kultur till att bli ett betydande inslag inom andra politikområden. Just av det skälet, borde kvalitetsfrågorna ha fått en rejäl belysning och erkännande. Kvalitetsdiskussionen behövs om regionalieringen av kulturen inte bara ska handla om turism- och tillväxtfrågor. Kulturens roll i skolan, för miljön och i vården måste bygga på den håller hög kvalitet. Då behövs en kvalitetsmål att ta spjärn från.

Svante Beckman, Ingrid Elam och Solfrid Söderlind. Med den uppsättningen i en diskussionspanel kan det bara bli intressant och bra. Temat på DIKs arrangemang idag var Kultur och kvalitet. Eftersom remisstiden på Kulturutredningen snart går ut är diskussionen om kvalitetsfrågorna viktig. Utredningen förslår att konstnärlig kvalitet utmönstras ur de kulturpolitiska målen.

Jag tycker att det är ett märkligt förslag eftersom resten av utredningen strävar efter att göra kulturpolitiken mer betydelsfull. Med aspektpolitik som innebär att kultur ska genomsyra många andra områden, behövs verkligen också en kvalitetsdiskussion. Och om mer av kulturpolitiken ska bestämmas i regionerna, blir det också viktigt med med en lysande fyr i form av kvalitet. Panelen som vi lyssnade på idag var också enliga om att det måste få finnas många olika kvalitetsbegrepp.

Medborgarperspektiven genomsyrar Kulturutrednigen. Men att ta bort kvalitetsmålet är att se lite nedlåtande på medborgarna, menade Ingrid Elam.

Jag har de senaste veckorna fastnat för gamla tv-serier med kvalitet. Brideshead Revisited och den danska serien Matador är två gamla godingar som tål att ses hur många gånger som helst!