Arkiv för april, 2009

Värna kulturen

måndag, 27 april, 2009

DIKs medlemmar som arbetar med bibliotek och kultur i kommuner och landsting befarar nedskärningar när ekonomin blir sämre. De siffror som DIK idag publicerar i rapporten Kommunerna och kulturen och som Svenska Dagbladet skriver om är kanske inte så överraskande. Men det är ändå oroande. När skatteintäkterna rasar och ekonomin ska ses över kommer alla poster i kommunens budget att ifrågasättas.

Min uppmaning till kommunpolitiker är: gör inte misstaget att spara på kulturen. Ett rikt kulturutbud ger ett stort mervärde och bidrar till utveckling och tillväxt. Att spara är kortsiktig politik, som dessutom inte ger några stora ekonomiska vinster. Kulturen omfattar endast ca 2,5 procent av kommunernas och landstingens totala utgifter.

Skolbiblioteken är en av de verksamheter som DIKs medlemmar befarar måste dra ner. Detta är alldeles särskilt allvarligt med tanke på den redan mycket ojämna kvaliten. Istället måste skolbiblioteken tillerkännas den viktiga roll de har i läsinlärning och som pedagogisk resurs i allmänhet. Vi väntar på positiva besked när den nya skollagen kommer före sommaren.

Kulturen viktig i kristider

torsdag, 2 april, 2009

I gårdagens DN fick vi veta att Sveriges tillväxt nu är nere på lika låg nivå som under andra världskriget. Och det var inget aprilskämt.

“När vi behöver ifrågasättande och samhällskritik, det är då kulturen är som viktigast”. Så skriver socialdemokraternas kulturpolitiske talesman Leif Pagrotsky i GP. Han tar upp problemen med sponsring inom kultursektorn. Och visst är det i dessa dagar svårare att tala för kultursponsring när vi är inne i en global ekonomisk kris, när tusentals anställda varslas och när företagen kämpar för sin överlevnad.

Pagrotsky menar att kulturen behöver trygghet av en stabil och långsiktig finansiering med offentliga medel. Visst är det sant men kultursponsring har andra dimensioner än bara pengar, det handlar lika mycket om samverkan mellan kultur och näringsliv. Jag förstår inte varför det ska vara andra regler för idrotten än för kulturen? I dessa kristider kanske näringslivet behöver kulturen mer än någonsin?