Vi på DIK har många olika områden att bevaka här på Almedalen; arbetsmarknad, utbildningsfrågor, karriär, kultur och kulturpolitik och mycket annat. Som ombudsman är jag särskilt intresserad av att leta upp seminarier med anknytning till arbetsrätt. Sådant som handlar om arbetsrättslagarna, kollektivavtalen, lön och lönebildning, m.m. Så som förstagångsbesökare var jag spänd på att se hur närvarande arbetsrätten skulle var i programmet. Svaret var: inte särskilt mycket alls! Faktiskt är det i snitt bara lite mer än ett “rent” arbetsrättsseminarium per dag, och i ett program med över 1000 evenemang är det förstås försvinnande lite. Jag har sprungit på de jag har kunnat, ordnade av bl.a. Almega, Ratio, LO och förstås SACO och det man kan konstatera är att de flesta varit mycket välbesökta.

När vi för ett par timmar sedan kom till LO:s och PTK:s gemensamma seminarium om vad som händer efter de kollapsade huvudavtalsförhandlingarna, var vi några minuter sena och lokalen var redan överfull. Så vi fick ta plats på uteserveringen och lyssna till de mycket intressanta inläggen på en knackig högtalare, som ständigt överröstades av lastbilar, rundturståg, knattrande moppar, etc. i den täta trafiken. Slutsatsen måste bli att arbetsrätten är stort efterfrågad och borde ta större plats i Almedalen, särskilt så här året innan nästa stora avtalsrörelse. Jag hade t.ex. trott att både partier och arbetsmarknadens parter skulle ta chansen att debattera kring LAS, Lagen om anställningsskydd, som ju är en het potatis. Särskilt när både Jan Björklund och igår Maud Olofsson varit inne och tassat på de markerna i sina tal. Olofsson tog ju som vanligt upp LAS som ett otyg och något som stänger ute ungdomar från anställning genom “sist-in först-ut”-principen och menade att man också borde ta hänsyn till kvalifikationer. Eftersom LAS redan gör det var det väldigt oklart för oss närvarande DIK:are vad hon egentligen menade…

Spännande är det i alla fall att vara här och man lär sig väldigt mycket mer än bara om arbetsrätt!